Tillbaka

ORMBETT

 

Med våren vaknar även huggormen till liv. 

vi och våra husdjur vistas utomhus mer än under det mörka halvåret, så ökar även risken att stöta på en orm. 

Både hundar och katter är ofta mycket nyfikna på det som slingrar omkring i gräset, och riskerar därför att bli bitna av den rädda ormen.

Hur allvarligt sjuk man blir av ett ormbett varierar mycket. 

Dels har olika individer olika känslighet för ormgiftet, dels varierar det kraftigt hur mycket gift ormen sprutar in i ett bett. 

Har man tur blir ormbettet inte allvarligare än ett ”vanligt” bitsår, dvs ett par hål i huden efter tänderna, samt eventuellt en infektion i såret på grund av ormens bakterier. Har man otur och får i sig mycket gift, så kan i stället reaktionen bli mycket allvarlig. Bettområdet kan svullna upp kraftigt, ibland till dubbla normala tjockleken, och giftet kan spridas via blodet och ge allvarlig påverkan på inre organ såsom hjärta, lever och njurar. 

Man kan aldrig på förhand avgöra vilken utveckling ett visst ormbett kommer att få, och ska därför ta huggormsbett på största allvar!

Den första viktiga åtgärden att tänka på då djuret har blivit ormbitet är sträng vila, och framför allt att hålla bettområdet så stilla som möjligt. 

Har hunden blivit biten i ett ben så ska man därför alltså helst bära hem hunden efter olyckan. 

Fortsatt sträng vila efter hemkomsten är mycket viktig. 

Den andra viktiga åtgärden är att kontakta veterinär. Alla djur som blivit bitna av en huggorm bör veterinärundersökas!

Rutinbehandling vid okomplicerade ormbett är oftast cortison, för att motverka lokal svullnad, och antibiotika, för att motverka infektion i bitsåret. 

Av denna anledning vill många djurägare ha cortisontabletter hemma att sätta in som ”första hjälpen” vid ett ormbett. 

Alla veterinärer är inte så förtjusta i att skriva ut cortison förebyggande, eftersom många djurägare då nöjer sig med denna behandling och inte följer upp det med ett veterinärbesök.

Vid ett komplicerat ormbett krävs ofta inläggning på djursjukhus för stationärvård. 

Det krävs då ofta behandlingar för att stabilisera blodcirkulationen till vitala organ, samt kontroll av lever- och njurfunktionen. 

Ibland utvecklas ett vätskeutträde från blodkärlen med vätskeansamling under hud och i kroppshålor som kan bli livshotande utan adekvat behandling.

Trots omfattande sjukvård är det ändå ett antal hundar och katter som varje år dör på grund av huggormsbett. 

Chansa därför inte då din hund eller katt blivit ormbiten utan kontakta alltid veterinär!

 

Gunnel Anderson, leg vet

Specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar

 

 

 

 


Huggormen är en rätt liten orm. 

Honorna blir ytterst sällan över 75 cm långa och hannarna sällan över 65 cm. Men dom flesta huggormar är runt 60 cm långa. 

Man känner bäst igen huggormen på det mörka sicksackmönster, den har på ryggen, med 21 längsgående rader av kölade fjäll på kroppen.

 Svansen utgör ca en tiondel av totala längden. 

Huvudet täckt av mindre plåtar och fjäll. Vertikal pupill. 

Det finns också en hel del exemplar, som är alldeles svarta. På en del av dessa är sicksackmönstret bara maskerat av den mörka färgen i omgivningen men syns, om man tittar efter noggrannare. På andra går det inte att se sicksackbandet över huvudtaget. Dom svarta huggormarna har ökat i Sverige de senaste årtiondena. Omkring tredjedelen av huggormsstammen består numera av dom svarta huggormarna.  

Huggormshanen och huggormshonan har till motsats till de flesta andra ormar olika färg. 

Hannen ar oftast ljusgrå med svart sicksackmönster, 

Honan är vanligen gulbrun eller rödbrun med mörkbrunt sicksackmönster. 

Det finns också huggormar som är alldeles blå i färgen.
Blir hunden ormbiten träffar bettet oftast tassar eller nos.
Känslighet för ormbett varierar. Och beror på hur bettet tar
Se till att hunden är i stillhet.

Kontakta veterinär

 

 

Länkar Till Mer Om Ormbett

http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/vet_ormbett.html

http://www.aktivhund.se/Portal/SjukdomHalsa/?menuindex=3

http://www.alltomhundar.com

http://www.dogcare.se/gpage1.html

http://www.hvarsta.com/