Ny sida 1

Om MH!

Har varit ute och letat inf. om MH, ville få tag i någon enkel förklaring till hur man bedömer dom olika momenten i ett MH.

Men något enkelt har jag inte hittat ännu.....ska söka vidare.

Så tills dess lägger jag in lite om hur jag & Tummlisa upplevde "vårat" MH.

Några rader om Flisans MH.

Jag har gått under lång tid och gruvat mig inför denna test, allt sådant här gör mig mycket nervös.

Hade startnummer 5 utav sex stycken, så jag tog det mycket lugnt hemma innan jag åkte in, tycker inte om att stå och vänta på plats det gör mig ännu mera nervös, men nog om mig.

Flisan är som vanligt vid såna här tillfällen, hon verkar mycket samlad, stel.

När jag kom dit tog jag ur henne mycket för att hon skulle komma igång och helst slappna av, när jag gick ner mot agility banan, hade dom i skogen kommit till det sista momentet som var skott, hon ryckte till och blev ganska hispig tyckte jag, vilket gjorde mig inte allt för glad inför vad som komma skulle.

När jag kom upp igen hade dom börjat tagit sig ut ur skogen, så dom hade börjat undra vart jag tagit vägen, dom kollade id- märkningen och tog hand om stamtavlan.

Beskrivaren och han som skulle ta hand om mig skulle äta först, så jag fick stå och vänta ännu en halvtimme innan vi skulle ut, men Yvonne hon med Lina var där så hon stog och höll mig sällskap, och May-Lis min ”gamla” instruktör, gubben som skulle guida mig runt kom också och pratade, en mycket pratsam man, vilket bara var positivt vid nervositet. Det var bra att han dök upp för då han jag där lägga in lite historia om Flisans bakgrund och hur hon varit mot folk.

Så var det igång.

Jag skulle gå med Flisan mot publik klungan, och sen runt dom.

När jag gick mot dom så stannade jag till, då satte hon sig vänd mot mig med rumpan mot publiken, när vi gick runt luktade hon lite på en person.

Sen gick vi mot Testledaren som stog en bit därifrån, när vi kom fram till honom tog han i hand och hälsade ”livligt” och ganska ”högljudt”, jag tror att hon inte ens luktade på honom, det var han som klappade lite på henne.

Sen skulle det lekas, vi fick välja ut en trasa ur en back, sen skulle jag få igång henne på denna leksak, det brydde hon sig inte om, den skulle kastas mellan testledaren och mig, några gånger fram och tillbaks, brydde hon sig inte heller om, under detta var hon lös.

Ställde mig på anvisad plats, kopplade loss henne, skulle stå och hålla henne i halsbandet, i riktning mot en liten backe, i backen hade man riggat upp ett maskineri som gjorde så att en trasa drogs fram och tillbaks på backen bland löven, fort. Jag skulle hålla henne tills testledaren sa till att släppa, Flisa visade ingen lust att springa efter, jag fick ta ett steg framåt, men det hjälpte inte heller, nu var hon lös också.

Fick ställa mig i skogen, med Flisa löst i kopplet, där skulle vi stå i tre minuter, och inte göra något alls. Här är vell dom flesta hundarna så uppe i varv efter leken med trasan och jagning av trasa så dom nog inte kan stå still, men icke Flisan hon stod där lika still som jag, den sista halvminuten, satte hon sig ner och pep tyst, som hon brukar göra när något är fel.

Nu skulle vi stå utan koppel, hålla i halsbandet, då kom det en människa med regn-cape över sig utsmygande ur buskarna, och gick mycket konstigt, lät lite konstigt, och började sen kasta med en lektrasa, Flisan morrade lite men stod kvar brevid mig. Jag fick gå fram, när jag stog ända vid ”gubben” och klappade om honom då kom hon och luktade lite på honom.

Nu kom vi till overallen, vi skulle gå vanlig takt mot overall platsen, och när overallen flög upp skulle jag släppa kopplet och stanna, hon stog också där brevid, kommer inte ihåg om hon lät något, jag fick ta ett steg emot, hon kom inte i alla fall, när jag var framme vid overallen så kom hon. Sen fick vi gå två gånger fram och tillbaks paserande overallen, för att se att hon inte tagit illa vid sig på något vis.

Samma sak här , med hunden i kopplet, vanlig promenad takt, när det rasslade till skulle jag släppa kopplet och stanna vänd mot ljudet, En kedja dragen på plåt, hon befann sig fortfarande brevid mig, men när jag tog ett steg mot ljudet gick hon själv fram och luktade, sen fick vi även där gå fram och tillbaks för att se att hon inte tagit illa vid sig.

Som var spökena, här skulle vi stå med kopplet på, löst hängande, då det dök upp två spöken från två olika håll, och som några steg i taget närmade sig från oloka håll, här hörde jag och kände hur hon morrade dovt, och till och med skällde till grovt, inte så där bjäbbigt som hon gör när hon är rädd. Jag skulle släppa kopplet och gå några steg mot det ena spöket, hon backade så pass att hon stog nästan uppe vis testledaren, när jag gick fram och ställde mig framför spöket då kom hon, när jag tog av spöket huvan var det ingenting tyckte hon och luktade på det, gjorde samma sak med det andra spöket, då var hon med mig.

Detta var vell det som jag varit mest orolig över, skotten, först skulle vi under aktivitet vara med om dom första skotten, men eftersom hon inte ville leka, fick jag springa med henne lös brevid mig, det gick över förväntat ingen större reaktion, sen skulle vi vara passiva, stå still, men hon visade ingen större reaktion då heller.

Där var det slut och jag var jätte nöjd.

Ludvika

Lördagen den 21 Maj.